En nämnd hade vid vite förelagt ett bolag att riva och forsla bort två baracker inom viss tid. Föreläggandet upphävdes av länsstyrelsen. MMD ändrade inte länsstyrelsens beslut. Nämnden överklagade till MÖD och yrkade att MÖD skulle fastställa nämndens beslut. Fråga i målet var om nämnden haft fog att förelägga bolaget att riva och forsla bort barackerna som ursprungligen uppförts för militärt ändamål och som nu nyttjas för fritidsändamål.
MÖD:
Prövningen i detta mål omfattar inte de åtgärder som på senare tid vidtagits på barackerna.
I detta mål är det istället fråga om ändrad användning och om byggnadernas användning ändrats på ett sådant sätt att det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdats fritt, vilket kräver strandskyddsdispens enligt 7 kap. 15 § 2 p miljöbalken. Det är den faktiska användningen som ska bedömas. Den faktiska användningen är inte beroende av ägarförhållanden.
Efter att ha värderat bevisningen i målet, bl.a. ett yttrande från Fortifikationsverket, bedömde MÖD att bolaget hade visat att barackerna använts för bostadsändamål sedan 1970-talet. Barackernas användning har därmed inte förändrats vilket innebär att det saknas rättslig grund för att kräva att de rivs och forslas bort.
MÖD noterade att dispensplikt för ändrad användning infördes 2009. (Dessförinnan gällde dispensplikt endast för förändring av byggnader för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål.)
Rättsfallskommentar (red):
MÖD bedömde alltså att användningen inte ändrats sedan 1970-talet, dvs. innan dispensplikt infördes för ändrad användning.
Notera att det var bolaget som hade bevisbördan för att vidtagna åtgärder uppfyller miljöbalkens krav.
Dom: M 1027-15 öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
