Länsstyrelsens beskrivning av platsen: Fastigheten är belägen inom strandskyddat område på södra delen av ön. På fastigheten finns ett bostadshus och ytterligare två byggnader. Fastigheten sträcker sig ner till strandlinjen. En stenmur/häck markerar tydligt bostadshusets hemfridszon. Mellan stenmuren/häcken och strandlinjen finns en gångstig/passage som är tillgänglig för allmänheten. Vid det södra hörnet av fastighetsen finns en brygga. Den planerade sjöboden är tänkt att placeras invid den befintliga bryggan, ca 5 meter ut från strandkanten stående på pålar i vattnet.
MÖD: Allemansrätten är inte utsläckt på strandremsan nedanför stenmuren. Allmänheten får även anses ha tillgång till bryggan, i vart fall när inte ägarna själva använder sig av den.
Även om det naturligtvis är mest praktiskt att ha en sjöbod för förvaring av båttillbehör m.m. i anslutning till själva bryggan måste en sjöbod för sin funktion inte med nödvändighet ligga alldeles vid vattnet utan, som i detta fall, kunna placeras på redan ianspråktagen mark.
Något sådant särskilt skäl för strandskyddsdispens som anges i 7 kap. 18 c § miljöbalken 1 och 3 föreligger därför inte. Därför och av de skäl länsstyrelsen i övrigt anfört bör strandskyddsdispens inte beviljas för den ansökta sjöboden.
Dispens kunde inte beviljas.
Rättsfallskommentar (red):
Länsstyrelsen hade angett följande skäl:
– Sjöboden skadar påtagligt friluftslivets intressen på platsen då det finns en uppenbar risk att sjöboden ger ett privat och avhållande intryck.
– Särskilda skäl saknas.
– Platsen omfattas även av riksintresse för friluftsliv, naturvård och kulturvård vilket betyder att all exploatering är en avvägning mot den skada den aktuella åtgärden medför.
– Strandskyddets syften väger tyngre än ägarnas behov av ett förvaringsutrymme i nära anslutning till bryggan. Fastighetsägarna kan utnyttja såväl sin fastighet som brygga utan att sjöboden uppförs.
– Att en strandlinje är otjänlig för bad eller att en plats är svårtillgänglig är inte ett särskilt skäl för dispens enligt strandskyddslagstiftningen och diskvalificerar inte området från att ha betydelse ur strandskyddssynpunkt. Strandskyddets syften är långsiktiga och strandområden som idag kan anses som mindre betydelsefulla kan i framtiden bedömas som attraktiva.
– En tidigare beviljad dispens medför inte att dispens per automatik kan lämnas för att uppföra ytterligare anordningar i anslutning till den aktuella bryggan. Strandskyddslagstiftningen har även skärpts sedan dispens för bryggan lämnades (Miljöbalkens införande 1 januari 1999 och den nya strandskyddslagstiftningen som trädde i kraft den 1 juli 2009).
– Förhållandena i den dom fastighetsägarna hänvisar till inte kan jämföras med den nu aktuella sjöboden. I det andra fallet fanns det en befintlig sjöbod på platsen domen avser anläggandet av en brygga på utsidan av sjöboden.
– Att uppföra en sjöbod invid den befintliga bryggan medför att ett område som idag är tillgängligt för allmänheten privatiseras. Det finns även en risk att sjöboden kan kopplas ihop med bostadshuset, som syns både från strandområdet och från vattnet, vilket ytterligare kan öka den privatiserande effekten. Allmänheten kan komma att känna sig hindrade att passera längs stranden eller uppehålla sig i strandområdet.
– Sjöboden strider mot strandskyddets syften och det finns inte några särskilda skäl för att meddela en strandskyddsdispens. Länsstyrelsen avslår därför ansökan om strandskyddsdispens och tillstånd enligt landskapsbildskyddet.
– Sammantaget gör Länsstyrelsen bedömningen att ianspråktagande av markområde för den aktuella sjöboden strider mot de grundläggande bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden enligt 3 och 4 kap. miljöbalken.
Lagrum: 7 kap. 18 c § miljöbalken
Dom: M 10363-11 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
