Målet gällde dispens i efterhand för ett 36 kvm stort trädäck byggt 1997. Kommunen hade nekat dispens. Mark- och miljödomstolen hade däremot ansett att trädäcket, vilket utgjorde en tillbyggnad på en befintlig brygga, inte förändrade det förhållande att platsen vid bryggan var allemansrättslig tillgänglig och att dispens därför inte behövdes.
MÖD:
MÖD påpekar att frågan om strandskyddsdispens ska bedömas utifrån de förutsättningar som gäller vid tidpunkten för ansökan. För att dispens ska kunna ges krävs att det finns särskilda skäl. Särskilda skäl finns bl.a. om den plats som dispensen avser redan har tagits i anspråk på ett sätt gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften (7 kap. 18 b § och 18 c § 1 miljöbalken). MÖD finner att området inte har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Det har inte heller framkommit något annat skäl för dispens. Kommunens beslut att avslå ansökan ska därför fastställas.
Dom: M 543-17 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.