Målet gällde tillstånd enligt 11 kap MB för båthus med förråd och brygganläggning. Strandskyddsdispens har tidigare getts för ett mindre båthus. Sökanden bedriver näringsverksamhet.
MÖD:
Vid tillståndsprövning av vattenverksamhet ska en prövning göras som liknar den som görs vid prövning av strandskyddsdispens, innan man tar ställning till om det finns förutsättningar för tillstånd. Om förutsättningar för dispens inte finns är det i regel ett hinder för tillstånd.
Vid bedömningen av förutsättningarna för dispens ska hänsyn tas bland annat till den enskildes behov av åtgärden. Om en brygga behövs för en näringsverksamhet bör man kunna ta hänsyn till om det skulle medföra orimliga merkostnader eller tidsförluster om bryggan skulle lokaliseras på annan plats.
MÖD konstaterar att sökandena inte närmare redovisat på vad sätt hela ytan för båthus och förråd är nödvändig för verksamheten, man har inte heller visat att behovet måste tillgodoses inom det aktuella området eller att en annan lösning skulle medföra orimliga kostnader eller tidsförluster. MÖD gör bedömningen att det inte finns förutsättningar att tillåta verksamheten med stöd av punkt 3 eller 4 i 7 kap 18 c MB. Man tillägger att även om några särskilda skäl enligt finns för dispens ska en proportionalitetsbedömning göras enligt 7 kap 25 § MB. MÖD anser därvid att det inte är oskäligt betungande gentemot sökandena att neka tillstånd till verksamheten.
Rättsfallskommentar (red):
Frågan om proportionalitetsbedömning vid prövning av strandskyddsdispens har MÖD senare utvecklat bl a i domar den 4 mars 2020 i mål nr M 4244-19 respektive M 4793-19. Även om särskilda skäl enligt 7 kap 18 c-d §§ inte finns, kan en proportionalitetsbedömning leda till att dispens ska ges. Det innebär en ändring gentemot tidigare praxis (jfr MÖD 2013:37).
