En kommun medger dispens för anläggande av en 55 m lång, 4 m bred och 2 m djup kanal över ett näs, anläggande av en bro över kanalen samt utbredande av massor på en yta. Som särskilt skäl anger de skäl 1 och 3. Länsstyrelsen överprövar beslutet och upphäver dispensen.
Sökanden överklagar ärendet till Mark- och miljödomstolen och anför att åtgärden i första hand ska anses omfattas av undantaget för areella näringar. Det har innan sjösänkningen funnits en kanal på platsen. Summan av intäkter från jakt (andjakt) och fiske uppgår till 250 000 kr årligen. MMD anser inte att det finns skäl att ifrågasätta de inkomstuppgifter som sökanden har redovisat. MMD bedömer att intäkterna utgör ett tillskott av betydelse till klagandens försörjning, att verksamheten har en sådan varaktighet och omfattning att den får anses ingå i näringsverksamheten och att klaganden visat att åtgärden behövs för näringsverksamheten. Anläggande av kanal och bro är därmed undantagna från förbuden i strandskyddsbestämmelserna. När det gäller utläggning av schaktmassorna anser MMD att detta inte är en åtgärd som behövs för näringen och att det därför ska prövas om dispens kan medges för detta. De finner att klaganden inte har visat att dessa måste läggas upp inom strandskyddsområdet. Dispens för uppläggningen kan därför inte medges.
Länsstyrelsen överklagar till Mark- och miljööverdomstolen och pekar de på att de intäkter som redovisats vid MMD inte specificerats till vad som avser sökandens eget fiske från det fiske som hans sons bolag bedriver, till vilket fiskerätten utarrenderas, samt hur mycket som avser jakt- och fisketurism samt försäljning av fiskekort.
MÖD: I målet vid Mark- och miljööverdomstolen har sökanden nu anfört att kanalen behövs för det fiske som bedrivs genom hans sons bolag till vilket han arrenderar ut fisket. Han menar också att försäljning av fisk i ett annat bolag ska beaktas. Vidare har han anfört att kanalen är av nytta för den egna jakten på sjöfågel, försäljningen av fiskekort, konferens- och eventverksamheten samt jakt- och fisketurismen.
MÖD konstaterar att av undantagets lydelse framgår att jakt inte ingår i undantaget. Inte heller fisketurism eller försäljning av fiskekort är en sådan verksamhet som omfattas av undantaget. Försäljningen av fisk är att betrakta som en förädlingsverksamhet som inte är en areell näring i bestämmelsens mening. Åtgärden ska vidare vara omedelbart avsedd för och behövlig för näringen. Att fisket ger indirekta vinster i andra delar av verksamheten, så som i konferens- och eventverksamheten, medför inte att dessa verksamheter därmed kan beaktas. Detsamma gäller frågan om arrende. Det är arrendatorn och inte upplåtaren av arrendet som bedriver den areella näringen som åtgärden ska vara behövlig för.
Det åligger sökanden att påvisa vilken inriktning och omfattning en verksamhet har när undantaget för areella näringar åberopas. MÖD konstaterar att det i det här fallet inte har visats att fisket är av en sådan omfattning att det medför ett tillskott av betydelse för näringsidkarens försörjning. Undantaget är därmed inte tillämpligt och dispens krävs för åtgärderna. MÖD finner att dispens inte kan medges för ansökta åtgärder. Länsstyrelsens beslut om upphävande av meddelad dispens fastställs.
Rättsfallskommentar (red): Intressant fall där själva undantagsbestämmelsen utreds. Som grund för varför man vill återställa den sedan 150 år försvunna vattenvägen anges att det förkortar restid runt udden samt minskar bränsleförbrukningen. Bra sammanställt i domen av vad som får åberopas för undantag enligt dagens bestämmelse.
Mål: M 3701-21 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
