Lantmäterimyndigheten har avslagit avstyckning av mark från en skogsbruksfastighet i syfte att bilda en kombinerad bostadsfastighet med vedfång och möjlighet till viss djurhållning. Sökanden har i målet påpekat att syftet med avstyckningen är att skilja
brukningscentrum och närliggande mark från den största delen skogsmark. Fastigheten skulle bli cirka 6 hektar stor och bestå av jordbruksmark, skogsmark och tomtmark kring bostadshuset. Del av området ligger inom strandskydd. Bostadshuset ligger cirka 90 meter och ekonomibyggnaden ligger cirka 45 meter från stranden, båda på andra sidan av en liten landsväg från sjön sett. Åtgärden bedöms inte främja någon intressant natur- eller kulturmiljö och risken för privatisering bedöms öka om marken ingår i en bostadsfastighet. Inte heller förhållandet att det strandskyddade området är utpekat som LIS-område medför någon annan bedömning. Förrättningen ställs in.
Sökanden överklagar till mark- och miljödomstolen som inte heller ser att förrättningen kan genomföras.
I målet vid Mark- och miljööverdomstolen anför sökanden att markanvändningen inte kommer förändras, hemfridszonen är tillräckligt stor redan och veduttag och skötsel av åker och ängsmarker kommer inte förändra den. Hans syfte är att skapa en fastighet med god boendemiljö, mark för odling och uttag av husbehovsved samt tillgång till strand.
MÖD: MÖD konstaterar att all jordbruksmark som hör till stamfastigheten samt en mindre del skog samt bostadshuset avskiljs genom avstyckningen och efter förrättningen skulle stamfastigheten bli en ren skogsfastighet. Båda fastigheterna skulle till areal och utformning, strandskyddet obeaktat, bli lämpade för sina respektive syften. De konstaterar vidare att det inte finns någon utredning eller annat i målet som pekar på att förrättningen skulle främja vården av intressanta natur- eller kulturmiljöer eller på annat sätt bidra till utvecklingen av landsbygden inom LIS-området.
I vissa situationer, när risken för privatisering är begränsad, kan det finnas möjlighet till att bilda bostadsfastigheter med kombinerat ändamål inom strandskydd, se Högsta domstolens avgörande NJA 2022 s. 133. Vid den bedömning som ska göras av fastighetens utformning och omfattning samt tänkt verksamhet kan i detta fallet noteras att bostadshuset ligger inom strandskydd. Det finns en väg som går mellan huset och stranden men dess avskiljande effekt är begränsad. Sökanden anger att det strandnära området delvis ska nyttjas för veduttag men i övrigt inte preciserat nyttjandet. MÖD sammanfattar med att ”Det finns inga bärande skäl att låta mark inom strandskyddsområde, som tidigare inte ingått i en bostadsfastighet, ingå i en sådan fastighet om det är oklart vad marken inom det strandskyddade området ska användas till.” De bedömer inte heller att det är oproportionerligt att neka fastighetsbildningen och avslår överklagan.
Ett hovrättsråd och det tekniska rådet ställer sig skiljaktiga och menar att det inte medför någon skillnad om den strandskyddade marken ingår i en kombinerad bostadsfastighet istället. De anser att överklagan skulle bifallits med stöd i den nya praxis som HD instiftat.
Gör Rättsfallskommentar (red): Ännu en dom med den nya praxis som Högsta domstolen instiftade, jämför punkt 26 i NJA 2022 s.133. Här är liksom i fallet i MÖDs avgörande F 14317-20 så är det inte riktigt klart hur det strandskyddade området ska nyttjas i framtiden. Båda leder då i en försiktighetsprincip till att förrättningen nekas.
Mål: F 12095-21 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
