En kommun medger dispens för tillbyggnad av fritidshus samt nybyggnation av förråd/friggebod och anläggande av va-anläggning inom strandskyddsområde för ett mindre vattendrag. Länsstyrelsen överprövar och upphäver kommunens dispens eftersom den tar allemansrättsligt tillgänglig mark i anspråk. Tillbyggnaden ska delvis placeras utanför fritidshusets fastighet och förrådet/friggeboden avses placeras helt på grannfastigheten som utgörs av betesmark.
Länsstyrelsens beslut överklagas till Mark- och miljödomstolen. MMD bedömer att den utökning av hemfridszonen som sker i och med tillbyggnaden är i det närmaste obetydlig. De bedömer att platsen för själva tillbyggnaden redan är ianspråktagen på grund av vegetation och topografi. MMD delar dock länsstyrelsens bedömning att förrådet inte kan få dispens. När det gäller va-anläggningen konstaterar MMD att den omfattas av tillståndsprövning enligt 9 kapitlet miljöbalken och prövas därför inte av dem.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att tillbyggnaden enligt ansökan är avsedd att delvis uppföras inom hagmark på intilliggande fastighet. Hagmarken på grannfastigheten är allemansrättsligt tillgänglig. Tillbyggnaden är därmed en förbjuden åtgärd. En betesmark är inte att anse som ianspråktaget på ett sådant sätt att det saknar värde för strandskyddets syften. För åtgärder som är förbjudna enligt 7 kapitlet 15 § punkten 2 miljöbalken är det oftast inte möjligt att medge dispens enligt det första särskilda skälet. MÖD skriver att om en åtgärd innebär ökad privatisering, och därmed minskning av allemansrättsligt tillgängligt område, innebär det att området inte kan anses vara ianspråktaget innan åtgärden vidtas. MÖD konstaterar slutligen att det inte finns något särskilt skäl för dispens, och att en nekad dispens inte heller är oproportionerligt. Länsstyrelsens beslut att upphäva dispensen fastställs.
Mål: M 14896-21 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
