En kommun förelägger en markägare att ta bort en i strandskyddsområdet uppförd vall, alternativt att inom en viss tid inkomma med ansökan om dispens för vallen. Vallen är cirka 60 cm hög och enligt markägaren avsedd att skydda mot översvämningar.
Beslutet överklagas till länsstyrelsen som endast ändrar tiden för när åtgärden ska vara utförd.
Markägaren överklagar till Mark- och miljödomstolen som upphäver föreläggandet då de bedömer att vallen inte kan anses hindra eller avhålla allmänheten från att beträda området eller väsentligt förändra livsvillkoren för djur- och växtarter. Anläggningen omfattas därför inte av förbuden i 7 kapitlet 15 § miljöbalken.
MÖD: Kommunen överklagar domen till Mark- och miljööverdomstolen som inleder med att utreda om vallen är förbjuden i strandskyddsbestämmelserna. De anser att vallen som ligger utanför hemfridszon är en anläggning eller anordning som är att jämställa med de exempel som räknas upp i förarbetena. Till skillnad från MMD anser MÖD att vallen ger intryck av att tomtplatsen utvidgats och att det påverkar allmänhetens fria rörlighet i området. De finner även att vallen väsentligt förändrat livsvillkoren för djur och växtlivet. MÖD fastställer kommunens föreläggande och anger ny tid för när föreläggandet ska vara utfört.
Mål: M 4772-22 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
