En kommun förelägger en markägare att ta bort en rad med stenar som placerats ut längs med en fastighetsgräns. Stenarna är cirka 50 cm höga och ligger med sådant avstånd att det går att gå mellan stenarna. Stenraden är 100 m lång och syftar till att förhindra biltrafik i området. Kommunen bedömer att stenarna hindrar och avhåller allmänheten från att röra sig fritt i området.
Föreläggandet överklagas till länsstyrelsen som avslår överklagan.
Länsstyrelsens beslut överklagas till Mark- och miljödomstolen som konstaterar att stenblocken har lagts ut längs en väg men på motsatt sida av vägen i förhållande till strandlinjen. Mellan stenblocken och stranden finns en byggnad vilken enligt MMD bidrar till att stenarna får ett privatiserande intryck och därmed en avhållande effekt. De omfattas därför av förbuden. MMD anser inte att stenarna kan bedömas ha någon funktion för eller behövas för skogsbruket på fastigheten varför de inte omfattas av undantaget för de areella näringarna. De konstaterar vidare att markägarnas intresse att hindra olovlig fordonstrafik över sin mark i och för sig är ett berättigat intresse men det borde gå att lösa med någon annan åtgärd som medför en mindre avhållande effekt. MMD avslår överklagan.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen bedömer inledningsvis att den i målet aktuella raden av stenblock är en sådan åtgärd som kan omfattas av förbuden. Frågan är då om stenarna hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle fått röra sig fritt. MÖD har hållit syn på platsen. De bedömer att det är fullt möjligt att passera mellan stenarna i raden med barnvagn eller rullstol. Den byggnad som står mellan stenraden och vattnet är en ekonomibyggnad och saknar därmed hemfridszon. Det finns heller inget annat på platsen som intryck av tomtplats. Inte heller området på
grannfastigheten på andra sidan om stenraden ger intryck av att vara privatiserat. MÖD anser att förhållandena på platsen är sådana att den utlagda raden med stenblock inte kan anses avhålla allmänheten från att beträda strandområdet, åtgärden är alltså inte förbjuden. Mark- och miljööverdomstolen upphäver kommunens föreläggande om rättelse.
Mål: M 1071-22 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
