Länsstyrelsen får in en anmälan om vattenverksamhet och beslutar att ta till sig ansökan om dispens från strandskyddet från kommunen för att sampröva ärendet. Ansökan avser uppförande av en brygga med måtten 5 m x 1,20 m och är tänkt att uppföras som ersättning för en äldre brygga några meter bort. Sökanden äger en fastighet som har servitut för en brygga på fastigheten X. Den äldre befintliga bryggan uppfördes på en plats som 2001 i ett lantmäteriärende fastställdes vara inom fastigheten X. Genom ett lantmäteriärende 2021 har fastigheten X gränser kommit att justeras så att den befintliga bryggan inte längre ligger inom fastigheten X. Sökanden har därför inte längre tillgång till någon brygga genom sitt servitut. Avsikten är att riva den äldre bryggan som även är större än den tänkta nya. Länsstyrelsen beslutar att avslå ansökan om dispens från strandskydd för att uppföra ny brygga och förbjuda den anmälda vattenverksamheten. Sökanden överklagar till Mark- och miljödomstolen som bedömer att förhållandena på platsen sådana att dispens för den nya mindre bryggan inte påverkar allmänhetens tillgång varken till vatten- eller landområdet mer än marginellt. De bedömer vidare mot bakgrund av redovisade förhållanden, omständigheterna som har föranlett dispensansökan och med hänsyn till att sökanden utan dispens saknar möjligheter att nyttja ett officialservitut för brygga m.m. att de vid en intresseavvägning anser att sökt dispens från strandskyddsbestämmelserna ska lämnas.
MÖD: Länsstyrelsen överklagar till Mark- och miljööverdomstolen som inleder med frågan om vilken betydelse de genom lantmäteriförrättningen förändrade fastighetsgränserna ska tillmätas vid prövningen av om strandskyddsdispens kan ges för den brygga som det nu ansöks om. MÖD jämför med den tidigare domen MÖD 2011:35 och konstaterar att enbart den omständigheten att en fastighetsreglering skett, inte är ett särskilt skäl för att bevilja strandskyddsdispens. En separat bedömning av om det föreligger dispensskäl måste alltid göras. Att det efter fastighetsbildningsbeslutet saknas en brygga som kan nyttjas på den fastighet som belastas av servitutet kan inte tillmätas någon betydelse i den nu aktuella prövningen.
MÖD konstaterar vidare att det första särskilda skälet inte kan åberopas då en brygga endast tar i anspråk det område som den upptar, och den plats som ansökan avser är allemansrättsligt tillgänglig. De bedömer vidare att inte heller det tredje särskilda skälet är tillämpligt då fastigheten har landförbindelse och att en brygga på platsen kan komma att påverka djur- och växtlivet negativt på platsen. Sökandens enskilda intresse av en brygga bedöms inte överväga det allmänna intresset som strandskyddet syftar till att bevara. MÖD anser inte att en nekad dispens är oproportionerligt och fastställer länsstyrelsens avslag på ansökan om strandskyddsdispens.
Rättsfallskommentar (red): Även här rättar MÖD underinstansens användande av det extra särskilda skälet vid proportionalitetsavvägningen. Man kan konstatera att MÖD verkar anse att det är ytterst sällsynt som en proportionalitetsavvägning kan leda fram till att dispens kan medges på annan grund än de särskilda skäl som anges i strandskyddsbestämmelserna.
Mål: M 6323-22 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
