Målet avsåg ansökan om dispens för ett nytt bostadshus på en större jordbruksfastighet om ca 300 hektar. Ån Tidan rinner genom fastigheten och strandskydd råder.
Söder om Tidan: Fastigheten är bebyggd med bl.a. en större huvudbyggnad och ekonomibyggnader för jordbrukssändamål. Vid den bro som leder över till den norra sidan av Tidan finns ett mindre vattenkraftverk med tillhörande byggnader.
Norr om Tidan: Strax söder om den plats där bostadshuset enligt ansökan är tänkt att uppföras och inom den tomtplatsavgränsning som mark- och miljödomstolen har beslutat om finns sedan tidigare ett bostadshus. Bostadshuset har emellertid inte nyttjats sedan en längre tid tillbaka utan har förfallit genom att delar av taket och väggarna har rasat in.
MÖD
Ianspråktagen?
Med bestämmelsen i 7 kap. 18 c § 1 p miljöbalken avses framförallt mark som lagligen har tagits i anspråk för befintliga bostads- och fritidshus med tillhörande tomtmark. Hur stort område kring en sådan byggnad som anses ianspråktaget beror på omständigheterna i det enskilda fallet. En omständighet som kan påverka bedömningen är om det på fastigheten finns annan bebyggelse invid huvudbyggnaden som bildar en sammanhållen enhet med denna. Att ett nytt bostadshus ska uppföras som ersättning för ett annat kan utgöra skäl för dispens förutsatt att åtgärden inte medför att det ianspråktagna området utvidgas.
Det befintliga bostadshuset är så förfallet att det inte har någon etablerad hemfridszon. Avståndet till bebyggelsen på fastigheten (på andra sidan Tidan), inklusive ett befintligt bostadshus, är för långt för att hemfridszonen kring det befintliga bostadshuset ska omfatta även den nu aktuella platsen. Detta gäller även om det förfallna bostadshuset beaktas. Området är heller inte ianspråktaget på grund av byggnader på angränsande fastigheter.
Vid bedömningen bortsåg MÖD från att träd gallrats och staket med grindstolpar anlagts eftersom MÖD bedömde att detta gjorts i förberedande syfte för det tänkta bostadshuset. De bostadshus som fanns på angränsande fastigheter nordost och öster om den plats där bostadshuset var tänkt att uppföras medförde inte heller att marken var ianspråktagen (jfr MÖD 2011:19 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 18 juni 2012 i mål nr M 10284-11). Detsamma gällde beträffande den inhägnade betesmarken söder om det tänkta bostadshuset ned mot Tidan (jfr MÖD 2008:10).
MÖD bedömde därför att det inte fanns skäl för dispens enligt 7 kap. 18 c § 1 p miljöbalken.
Avskiljande?
Den mindre grusväg, som avgränsar den tänkta tomtplatsen mot betesmarken vid Tidan, är inte av sådan art att den tänkta tomtplatsen kan anses väl avskild från området närmast strandlinjen. Betesmarken i sig kan inte heller anses som en sådan exploatering som är avskiljande. MÖD bedömde att det det inte fanns skäl för dispens enligt 7 kap. 18 c § 2 p miljöbalken.
LIS?
I målet hade också en fråga uppkommit om området kunde vara ett område för landsbygdsutveckling i strandnära läge enligt 7 kap. 18 e § miljöbalken. MÖD angav att det saknades utredning i målet för att avgöra om det aktuella området kunde vara ett sådant område. Dispens kunde därför inte meddelas enligt 7 kap. 18 d § miljöbalken eftersom detta skäl bara gäller inom LIS-områden (jfr MÖD 2015:7).
Det fanns alltså inte några särskilda skäl för dispens och en sådan skulle därför inte medges.
Rättsfallskommentar (red):
Observera att MÖD inte kunde bedöma om det var ett LIS-område eller inte eftersom det saknades utredning om detta i målet. Det är bara om man kommer fram till att en plats ligger inom ett LIS-område som det särskilda skälet i 7 kap. 18 d § miljöbalken kan användas.
Lagrum: 7 kap. 18 c – d §§ miljöbalken
Dom: M 10247-14 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
