Målet avser ett bryggdäck om cirka 15 kvadratmeter som avses anläggas över land men som på grund av att stranden inte är rak bitvis kommer sticka ut några decimeter över vattnet. Platsen är en ö utan landförbindelse men det finns redan andra bryggor både på ön och på den aktuella fastigheten. Kommunen har avslagit dispens men det ändrades i Mark- och miljödomstolen till att dispens medgavs. Landområdet där bryggdäcket ska ligga bedöms vara ianspråktaget som tomt.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen delar underinstansens bedömning att dispens krävs då bryggdäcket till viss del sträcker sig utanför hemfridszonen och i viss mån påverkar allmänhetens intresse att röra sig fritt på närliggande vattenområde. Att endast en liten del av ett strandskyddsområde tas i anspråk eller att området saknar särskilda värden för strandskyddets syften bör i sig inte utgöra skäl för dispens. Även om ianspråktagande i det enskilda fallet kan anses vara marginellt, ska hänsyn tas till de sammantagna effekterna på strandskyddets intressen som en mindre restriktiv tillämpning skulle leda till. Det aktuella bryggdäckets utbredning över vattenområdet med cirka 1 kvadratmeter, kan med hänsyn till de kumulativa effekter det medför inte anses vara en obetydlig påverkan på strandskyddets intressen. Då det redan finns en brygga på fastigheten bedöms det enskilda intresset av att få det ansökta bryggdäcket inte väga så tungt att det är oproportionerligt att avslå ansökan. MÖD fastställer kommunens beslut om att avslå ansökan om dispens.
Mål: M 5417-19 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
