En kommun nekar dispens i efterhand för fem förrådsbodar/sjöbodar som uppförts i enlighet med en detaljplan från 2006 men där strandskyddet inte upphävts i detaljplanen.
Mark- och miljödomstolen konstaterar att det är sökandens ansvar att visa på att särskilda skäl för dispens föreligger och bedömer kortfattat att sökanden inte har påvisat detta i målet. MMD avslår överklagandet.
MÖD: Frågan i målet vid Mark- och miljööverdomstolen är om dispens kan ges i efterhand för alla fem bodarna eller för de två som ligger på samma plats där det tidigare legat en större förrådsbyggnad. Bodarna är placerade i enlighet med gällande detaljplan. Det är enbart bolaget som är markägare som har sökt dispens, men även de två ägarna till de bodar som står på den plats där den tidigare förrådsbyggnaden stått, bedöms ha klagorätt. MÖD anser att det inte går att se av inlämnat ortofoto att det fanns en byggnad på platsen 1975, samt att det inte påvisats att den senare uppförda förrådsbyggnaden var legalt uppförd. Det är därmed inte av klagandena visat att någon del av området är legalt ianspråktaget på ett sådant sätt att dispens kan medges på den grunden.
MÖD går därefter in på att behandla möjligheten till att medge dispens med stöd av tredje och fjärde skälet. För båda dessa särskilda skäl gäller kravet att behovet inte kan tillgodoses utanför området. Att andra lokaliseringar inte medges enligt detaljplanen bedömer MÖD inte enskilt kan utgöra grund för att medge dispens på den plats som detaljplanen utpekar.
I ärendet framför sökande av dispensen att de fått upplysning om att det inte krävs en strandskyddsdispens för förrådsbyggnaderna då strandskyddet är upphävt i detaljplanen. De hävdar att en sådan upplysning måste tolkas som ett gynnande förvaltningsbeslut som inte kan ändras till bolagets nackdel. MÖD kommenterar att det faktum att korrekt information om strandskyddet inte gavs till sökanden i bygglovsärendet, kan inte tillmätas någon betydelse vid dispensprövningen. Sökande av dispensen hävdar även att det ska ske en skälighetsbedömning i det nu aktuella ärendet. MÖD kommenterar att frågan om det är skäligt, en tillämpning av 26 kapitlet 12 § miljöbalken, avser prövning av förelägganden och inte dispensprövningar. MÖD avslår överklagan.
Rättsfallskommentar (red): Det är tyvärr inte ovanligt att man vid prövning av dispens i efterhand på något sätt väger in skäligheten i att förelägga om borttagande. Detta ska inte ske. Det kan finnas fall där dispens inte kan medges men där det inte heller är skäligt att förelägga om att ta bort en byggnad eller anläggning. En sådan byggnad eller anläggning får då finnas kvar utan dispens med den osäkerhet som följer med det. Det är en helt logisk följd av lagstiftningen. Om den skulle förfalla eller försvinna genom olycka kan den inte ersättas på samma plats med de särskilda skäl som finns idag.
Mål: M 2972-22 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
