En kommun medger dispens för ny- och ombyggnad av brygga.
Länsstyrelsen överprövar kommunens beslut och upphäver dispensen då de bedömer att särskilda skäl saknas.
Sökanden överklagar till Mark- och miljödomstolen som avslår överklagan efter inhämtande av mer uppgifter från kommunen.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att MMD inhämtat aktmaterial från ett annat ärendet om strandskyddsdispens på samma fastighet och att materialet inte kommunicerats med klagandena.
De redogör för att ett ärende får inte avgöras utan att den som är part har fått kännedom om en uppgift som tillförts ärendet genom någon annan än parten och har fått tillfälle att yttra sig över uppgiften, se 22 § första stycket lagen (1996:242) om domstolsärenden. Av andra stycket samma paragraf framgår att kommunikationen kan underlåtas om avgörandet inte går parten emot, om uppgiften saknar betydelse eller om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att parten får kännedom om uppgiften. Skyldigheten att kommunicera omfattar även sådant som inlånat aktmaterial och annat som kan få betydelse vid ärendets avgörande. Det krävs således inte att materialet har getts in av någon annan part (jfr JO 1975/76 s. 374).
Både i avgörandet från MMD och i länsstyrelsens beslut hänvisas till ortofoton för bedömning av vad som är lagligt uppfört på platsen, men akten saknar ortofoton. Det är därmed även oklart vilket processmaterial som legat till grund för de båda instansernas avgörande. MÖD undanröjer Mark- och miljödomstolens dom och återförvisar ärendet till MMD för fortsatt behandling.
Rättsfallskommentar (red): Det är viktigt att hålla ordning på och dokumentera de underlag som ingår i myndighetens bedömning och lägga dessa i akten. Ortofoton används lite slentrianmässigt i handläggningen men det är viktigt att inte glömma att kommunicera även dessa när de har avgörande betydelse i ärendet. Jämför M 486-23.
Mål: M 15006-22 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
