Länsstyrelsen nekade dispens i efterhand för 15 kvm stor bastu, lokaliserad 30 m från huvudbyggnaden och 6 m från stranden. Länsstyrelsen beslutade också om föreläggande att riva bastun. Området är beläget inom naturreservat samt omfattas av Natura 2000-bestämmelser. Det är också av riksintresse för naturvård och friluftsliv enligt 3 kap. miljöbalken. Enligt reservatföreskrifterna är det bl.a. förbjudet att uppföra nya byggnader utanför bebyggd tomtplats.
MÖD: Exempel på tillämpning av 7 kap. 18 c § 1 p miljöbalken är bebyggelse inom en etablerad hemfridszon eller tidigare beslutad tomtplats, eller uppförande av en ersättningsbyggnad.
Av handlingarna – inklusive fotografier – i målet framgår att bastun ligger förhållandevis långt från huvudbyggnaden och komplementbyggnaden och att den inte är uppförd inom en tomtplats. Redan av detta skäl är åtgärden förbjuden enligt reservatsföreskrifterna. Det kan tilläggas att byggnaden inte heller kan anses ha uppförts inom en etablerad hemfridszon. Särskilt med beaktande av hur den uppfattas från vattnet har byggnaden en tydligt privatiserande inverkan. Området kan inte anses redan vara ianspråktaget på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Inte heller har det framkommit att det finns någon annan dispensgrund som skulle kunna vara tillämplig.
MÖD fastställde därför länsstyrelsens beslut att neka dispens och förelägga om återställande av området.
Lagrum: 7 kap. 18 c § och 26 kap. 9 § miljöbalken
Dom: M 7246-13 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
