En miljö- och stadsbyggnadsnämnd beslutade den 13 juni 2014 att förelägga CE och IE att i vattenområdet utanför fastigheten H dels ta bort brygganläggningen med tillhörande anordningar från området som omfattas av strandskyddsbestämmelser och dels ta bort flytbryggan som ligger förtöjd vid brygganläggningen från området som omfattas av strandskyddsbestämmelser. Beslutet överklagades men varken länsstyrelsen eller MMD gjorde någon ändring.
CH och IH överklagade till MÖD och yrkade att beslutet skulle upphävas. De angav bl.a. att föreläggandet inte var tillräckligt preciserat för att kunna följas, eftersom det var oklart vilket område som omfattas av strandskyddet.
Kommunen motsatte sig ändring och anförde bl.a.: Nästan hela bryggan ligger inom strandskyddat område. Endast de fyra innersta metrarna av anläggningen gör inte det. Fastighetsägarna förutsätts ha kännedom om var gränsen för strandskydd går.
MÖD:
En tillsynsmyndighet får enligt 26 kap. 9 § MB besluta om de förelägganden som behövs för att balken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas. Ett föreläggande ska utformas på ett sådant sätt att adressaten utan svårigheter eller risk för missförstånd kan få klart för sig vad han eller hon ska göra. Att föreläggandet är tydligt får betydelse för den enskildes rättssäkerhet men också för effektiviteten i tillsynsarbetet. När ett föreläggande förenas med vite har tillsynsmyndigheten särskild anledning att ingående överväga och i föreläggandet noggrant precisera vilka åtgärder adressaten ska vidta. (MÖD 2004:28.)
Normalt uppfyller en mätning från en markerad strandlinje på Lantmäteriets kartmaterial kraven på noggrannhet när det ska avgöras om en planerad byggnad ligger inom strandskyddsområde eller inte (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande 2015-08-25 i mål nr M 8029-14). I detta fall har emellertid i föreläggandet nämnden inte själv angett gränsen för strandskyddsområdet utan i stället överlåtit åt C E och I H att avgöra till vilken del den aktuella bryggan ligger inom strandskyddsområdet med risk för att vite döms ut om de skulle göra en felaktig bedömning. Föreläggandet är vid dessa förhållanden inte tillräckligt preciserat för att kunna godtas och det ska därför upphävas. Att nämnden senare har gett in kartor och annat material förändrar inte Mark- och miljööverdomstolens bedömning. MÖD upphävde därför nämndens beslut.
Rättsfallskommentar (red):
Se alltså M 8029-14 där MÖD bl.a. anger att en mätning från en markerad strandlinje på Lantmäteriets kartmaterial normallt uppfyller de krav på noggrannhet som behövs för att avgöra om en planerad byggnad ligger inom strandskyddsområde eller inte.
Se även 7456-15
Dom: M 3174-15 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
