Målet gäller frågan om en anlagd badsjö omfattas av strandskydd eller inte. Sjön är enligt kommunens planbeskrivning anlagd 1933 som en konstgjord badsjö och har aldrig ingått i något naturligt system för tillförsel av vatten. Vidare sägs att sjön alltid har fått sitt vatten från ledningar. Ibland töms sjön på vatten vintertid för renoveringsarbeten och skötselåtgärder.
MÖD:
Mark- och miljööverdomstolen jämför med tidigare mål där de bedömt att en anlagd våtmark inte kunde anses vara en insjö (F 5418-13) och att ett artificiellt vattendrag inte omfattades av strandskydd (M 10756-14). De påtalar att det inte är lätt att dra några tydliga gränser för vilka vatten som omfattas och de som inte omfattas. En bedömning får göras från fall till fall. MÖD gör i detta fall, mot bakgrund av vad som angetts i planbeskrivningen, bedömningen att sjön i det här fallet inte kan anses vara en insjö i den mening som avses i 7 kap. 13 § MB. I det läget omfattas den inte av strandskydd. Strandskydd inträder därmed inte vid antagandet av den nya detaljplanen och det saknas därmed grund för att genom en bestämmelse upphäva strandskydd i planen. MÖD fastställer därmed kommunens beslut att anta detaljplanen men med ändringen att bestämmelsen om upphävande av strandskydd utgår.
Mål: P 7143-19 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
